Jag gör ett försök till att byta bloggportal. 

Flyttar över till Nouw.com/isvarmt

Detta för att bloggplatsen inte funkar superskönt i telefonen,

vilket kommer vara nästan ett måste inför allt som händer nu framöver.

I värsta fall får ja flytta tillbaka hit, bloggen kommer inte 

att tas bort eller liknande. Alla inlägg härifrån finns på nya! :)

Hoppas på det bästa nu. ♥

Seg uppdatering
så jag får fullfölja med en sån där ful lista.

Namn: Linda Jonasson
Piercingar: Tre i läppen, En i tungan, Industrial, Tre hål i öronen. 
Tatueringar: Två smileysar på handlederna, En text längs ryggraden och ett SAIK-S på foten.
Längd: 172 cm säger mitt pass.
Skostorlek: 37-39 beroende på skomärke.
Hårfärg: Brunt, naturlig färg.
Är du kär i någon: Av hela mitt hjärta.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Näe, egentligen inte. 
Tycker andra att du är attraktiv: Näe de tror ja väl inte, beroende på vilka "andra" är.
Vilket shampoo använder du: Dove Oxygen Shampoo
Vilken parfym använder du: Playboy, Puma, Puma, Puma, PUMA.
Vad är du rädd för: Döden.
Gillar du att tvätta: Nej, men doften av nytvättat gör det värt det! 
Gillar du Berg-och-Dalbana: JA! ♥

SENASTE…
Låten du lyssnade på: Ingen annan rör mig som du - Norlie & KKV 
Låten du hade på hjärnan: Alla vi som gett vår själ till AIK
Låten du laddade ner: Har inte laddat ner musik på jättemånga år..
Personen du ringde: Pappa
TV program du tittade på: Roliga Timmen
Personen du tänkte på: Tom

FAVORIT…
Mat: Friterad kyckling och ris, Thaikycklingröra, Mammas hemlagade, Grillat och pastasallad.. All mat?
Låt: Har nog ingen favoritlåt, det beror lite på humör och vad man gör.
Sak att göra: Tatuera, Sova, Mysa, Spela, Dansa.. Leva.
Sport: Dans att utföra, Bandy att titta på.
Dryck: Rene's rabarbersaft, cola, vatten. 
Kläder: H&M's kläder allt som oftast.
Film: Eternal Sunshine of the spotless mind, Finding neverland, The green mile.. Listan kan göras lång!
Bil: Audi R8 från 2014, Vit. ♥


SENASTE…
Bok du läste: Vet inte när sjutton ja läste en bok sist.
Personen du fick mail av: KillerinkTattoo
Personen du fick brev av: Lovisa
Personen du skrev brev till: Madde
Personen du fick sms av: Victor
Personen du skickade sms till: Tom


ÖVRIGT…
Vad har du gjort idag: Klivit upp, ätit frukost, kollat på Buffy the vampire slayer, åkt till jobbet, jobbat.

Var det kul: Det har väl varit som vanligt.
Gillar du att slåss: Nej.
Vad ska du göra ikväll: Kanske bio, annars vet jag inte.
Är du seriös: Ibland, ibland inte.
Vad är du allergisk mot: Pollen och ananas. 
Var har du ont: Ingenstans.
Använder du hårspray: Nepp. 
Kan du stå på händer: Ibland.
Favoritserie: Tror inte jag har någon. 

Gillar du ketchup: Till vissa saker, ja.
Är du glad nu: Relativt, ja.
Var du glad igår: Ja, de var jag nog.
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Japp.
Vad dansar du till: Musik.
Stockholm är: .. staden jag bor i nu.
Kan du sjunga: Ja, men hellre än bra.
Spaghetti eller makaroner: Spagetti, om det inte är till köttfärsås. Då vill ja hellre ha makaroner.
Ett land jag helst vill besöka: Alla.

Pålägg som gäller: Skinka eller pepparsalami.

FRAMTIDEN…
Ska bli skoj: Framtiden över huvudtaget.
Ska inte bli skoj: Det ska regna imorgon. 
Sparar till: Utlandsresa, lägenhet osv.
Väntar på: Massa svar på massa mail.

Nästa stora händelse: Midsommar. 
Längtar efter: Midsommar, Vänner, Mat, födelsedag.. 
Vad händer imorgon: Nationaldagsfirande, regn och kanske Emma.

Tvåtusenfemton
Ett år som är på min sida.

Lång tid har gått in på det nya året. Dagarna blev till veckor, och från ingenstans blev veckorna till månader och alldeles strax är april över och det blir maj. Nästan ett halvår har gått och jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte riktigt har hängt med, eller tagit till vara på tiden som har gått. Den har bara runnit genom mina händer tillsammans med allt som har hänt under 2015.

Det nya året har verkligen varit nytt. Allting har varit nytt, och det började kanske redan i december förra året med att fira jul och nyår tillsammans med Tom, långt hemifrån. Jag ska försöka sammanfatta månaderna som har gått så bra jag kan, och sen får dom viktiga dagarna egna inlägg om dom behöver eller förtjänar det helt enkelt. (Eller om jag bara har massa bilder som ska läggas upp!) Inläggen kommer att hamna på det datum dom passar för, Så lite scrollande kan behövas förekomma. ;>

Jag kommer att hoppa över sammanfattningen av april, för den månaden kommer att komma i egna inlägg tillsammans med foton, För helt ärligt.. Så har jag knappt använt kameran, knappt den i telefonen. Det har varit väldigt mycket jobb och väldigt mycket sambo (ja jag är sambo numera!!) Men denna månad har jag ansträngt mig lite mer, kanske för att det har hänt lite mer och att jag har orkat lite mer. Men nog om det, här kommer ett försök till en sammanfattning!


Januari.
Årets första, och kanske största månad hittills. Jag började månaden i Karlsborg, hos Toms mysiga familj. Det var det gamla vanliga, men det som skiljde sig från dom vanliga turerna till reservhuvudstaden var att jag åkte med Toms familj (utan Tom) och tittade på hundvalpar hos Toms faster. Där träffade jag även Toms ena kusin med sambo, och så var en helt ny resa, ett helt nytt liv igång på bara några timmar. Jakobs jobb behövde folk och en vecka senare ringde dom och ville ha dit mig på intervju. I Stockholm.

Den 14e Januari ringer kvinnan från jobbet i Stockholm igen, och säger grattis. Platsen är min, och redan måndagen därpå kan jag börja. Lyckoruset var enormt och.. Det var helt enkelt bara att börja packa.
Två dagar senare åker jag till Tom i Stockholm, för att sedan åka vidare till Karlsborg igen och fira hans födelsedag och min anställning. På vägen till Karlsborg, precis efter Västerås händer det något. Mitt på motorvägen står det en bil, ett stilla. Utan varningar, utan lampor. Varken jag eller Tom hinner se detta och.. Pang. Vi hinner inte bromsa helt. Det smäller till och så krockade vi. Ingen skadades men det var ändå psykiskt påfrestande, allra helst mitt i flytten och allting.

Två dagar senare anländer vi efter mycket om och men till Stockholm igen, där Tom bott och jobbat sedan augusti. Denna gång var det dock annorlunda. Jag skulle stanna kvar. Det var den 18e januari och jag var bosatt hos min bror i Stockholm. Ett nytt liv skulle börja, och det skulle ta en jädrans hastig fart framåt. Efter krocken och den hastiga flytten var det mycket i huvudet, men det fanns ingen anledning att klaga. Jag bosatte mig på en soffa, med en fin hundvalp i famnen, och så var det nya livet igång. Morgonen därpå tog jag bussen till Liljeholmen och sen tunnelbana till T-Centralen och sen ännu en tunnelbana ut till Kista där jag började mitt jobb. 

Tre dagar utbilding och lära-känna-varandra på det nya projektet och jag hittade genast folk att umgås med och vara soical med. Det kändes bra redan från första stund även om utbildningen var väldigt lång. Mycket folk, mycket att lära sig på kort tid och mycket vaken tid. Eftersom jag bodde dom första månaderna hos min kära storebror, hans sambo, deras två små galna barn och hundvalpen så blev det inte jättemycket sömn men jättemycket glädje och kärlek.

Februari. 
Förhållandet, jobbet, livet.. Allt var på plats. Snön började försvinna, solen började kika fram och promenaderna med hunden blev allt lättare och trevligare. Det här med att gå ut med en hund som inte gillar att bli blöt om tassarna är mer komplicerat än vad man tror.. Alla hjärtans dag kom och gick, och den firades på en fotbollsplan (Skytteholms IP) tillsammans med mannen i mitt liv och hans älskade AIK, och en pizzamiddag och sen film och kladdkaka medan vi var barnvakt åt dom två små och hundvalpen.

Jobbet var otroligt kul, men gick sakta framåt. Jag arbetade mig inte uppåt så fort som jag, eller företaget ville. I mitten på februari fick jag byta projekt till ett annat, och mot slutet fick jag byta avdelning. Det kändes delvis vemodigt, eftersom det på ett sätt var ett nedslag. Jag lyckades aldrig bli så bra som jag siktat mot och hoppats på, men till allra största delen kändes det bra att jag fick byta avdelning. Det betydde trots allt att även fast jag inte var så bra på mitt jobb så ville VDn och personalansvarige ha mig kvar. Dom gillar mig och ville inte låta mig gå. Något jag idag är obeskrivligt tacksam för!

Min nya avdelning innebär, istället för telefonförsäljning, att kvalitétsavlyssna samtal från andra säljare. Vilket kanske låter tråkigt för utomstående, men det är ett mycket roligt jobb! Och inte nog med det, så är kollegorna dom absolut bästa jag kunnat tänka mig. Vi kommer jättebra överens och ju mer tid som går desto närmare varandra kommer vi. Dom betyder mycket för mig, och det här jobbet betyder mycket för mig. Dom växer sig allt närmare in på själen och in i hjärtat för varje dag som går. 

Den 24e Februari hände något otroligt fantastiskt. Från ingenstans någon vecka innan, kom det ett sms från min käraste som löd "Lägenhet fixad!" och det var den absolut finaste nyheten jag någonsin har fått. Så den 24e tog vi bilen från Östberga och hamnade mitt på käraste Södermalm, och jag blev Sambo. Det kändes som en dröm, och det känns fortfarande som en dröm, även om vi inte kan bo här längre än till 1a augusti. Men jag njuter av varje sekund.


Mars. 
Jobbet rullade på som vanligt, En hel del övertid (upp mot 12 timmar någon av dagarna) och det var svårt att inte bli sliten i själen. Mycket krångel på jobbet och mycket gick ut på allting annat. Bestämde mig för att sista helgen i mars dra hem till familjen för att koppla av och tänka på allting annat än Stockholm, och passade även på att fira min kära morbror Janne som fyllt 50 år samma vecka. Det var skönt att träffa människor man inte sett på väldigt väldigt länge, samt att ta hand om - och bli omhändetagen - av familjen. Det blev en så hastig flytt så det var ändå skönt att få koppla av lite i en stor säng med ett fluffigt duntäcke, och titta på akvariet timmar i sträck. Det blev nog en kvällspromenad med en nära vän också, som alltid när jag är i Sandviken (förutom när jag bor där..)

Jag passade även på att köpa en tatueringsmaskin i mitten av månaden så det har blivit en hel del övande med den och inom väldigt snar framtid ska den få se sin första människohud. Spännande! Uppdatering på det kommer att komma så fort det är klart.

Ja, det var nog allt jag hade att säga för denna gång. Tänk på att skrolla ner för kommande inlägg, dom kommer med största sannorlikhet att hamna före detta då jag lägger dom på rätt datum för specifika händelser och sånt där. 

Och mamma, om jag har glömt något inlägg eller om du vet något du vill ha med, skicka ett sms!

Peace.

Södermalm
och livet som sambo!

Idag flyttade jag ihop tillsammans med mitt livs kärlek, mannen i mitt liv. 

Vi bor numera (fram till augusti) på Södermalm, Stockholms finare kvarter.

Här kommer några bilder från lägenheten och området runt omkring den.
För dom som undrar, så bor vi precis vid tunnelbanehållplatsen Skanstull, och precis
utanför ringvägen. Man kan gå till centrum härifrån utan problem! :)

Det tar även 5-10 minuter med tunnelbana till globen, och vill man inte åka så går det
finfint att gå dit. Jag trivs så helt obeskrivligt bra, och jag vet inte om något ställe
nånsin har känts så mycket som hemma, som Södermalm har gjort från allra första stund. ♥

Det är en fantastiskt fin etta med kök, perfekt utsikt och hitills superlugna och trevliga grannar!
Pizzerior, frisörsalonger, resturanger och barer precis överallt runtomkring, och som att det
inte vore nog, så bor vi precis ovanför en fantastisk liten thai-resturang!

(Nej lägenhete är inte rund, det är bara panoramat som inte riktigt blev som jag hade tänkt!)

Syskonen från familjerna

Sjöström & Florentin

och eftersom min gammelmormor Bitta, som i år är 89 år ung

blir så himla bra på bild då hon inte riktigt hänger med att kameran

är framme.. Så slänger ja in en bild på henne också.

Lägerlivet

är pricken över i:et!

Fyra dagar av alieninvasion på Laviken. En fantastisk

lägervecka, men fantastiska barn och fantastiska ledare och.. 
Ja. Till och med fantastiska aliens! Detta år hade vi rymd-tema
med allt var det innebär. Aliens, raketbygge, science fiction, 
ett helt eget planetorium (sååå coolt!).. hundratals barn och jag
vet inte ens vad. Jag älskar Lavikenlägret, hur jobbigt det än är.

Jag har inte så mycket att skriva om lägret egentligen, men jag
tänkte att bilderna får tala istället för mig. Det brukar bli bäst så.

Några av bilderna kommer från Erica Andersson och Christine Bokström (dom rundaste bilderna)