09.30
Photoshop-lektion i skolan.
Krigar med faceswap-bilder med Victor.

Jag är nervös inför att åka till blodcentralen idag.
Väldigt nervös, faktiskt fruktansvärt nervös.

För oavsett hur det blir, så tycker jag inte om det.

Antingen får jag donera blodet, 5dl.
Jag hatar nålar, och jag menar det verkligen..
Eller.. Så är jag väldigt sjuk.

Pick and choose.

Photoshopkriget continues.

             

Jag vann, Här kommer den vinnande bilden!

   

Har inte så mycket att skriva om helgen

såhär i efterhand, men jag kan försöka.

Lördagen och Söndagen som blev spenderade

i Sandviken var delvis jättebra, delvis långtråkiga.

Jättebra, för alla aktiviteter och allt som gjorde helgen

till det den var, långtråkig för att jag ändå längtade hem.

Dagarna började kl 09.00 med att Victor väckte mig på

valfritt sätt, och sen blev det frukost. Båda dagarna
innehöll föreläsningar, lördagen i större utsträckning dock.

På lördagen hade vi fyra stycken föreläsningar.

1: NBV med Camilla. - Den var lite långtråkig, hade redan hört

allting väldigt många gånger innan..
2: Fake Free med Linnéa Manzanares - Väldigt bra!
3: Hur blev vi stora? med Sergio Manzanares - Också väldigt bra!
Handlade om hur Gävleborgs distrikt kunde bli så stora.

4: Värvning med Niklas Claesson. - Mycket givande och kul.

Under lördagen lyckades jag även dansa Poledance med
dom som ville, Dricka drinkar från den alkoholfria baren,
Bli svälld i halsen av att av misstag dricka ananasjuice,

Få ett fint armband av Cammen, Leka med människor
som jag inte sett på väldigt länge, och prata med Ange.

Söndagen bestod av en föreläsning om narkotika och
polisarbete med en man som jag tror heter Walter.
Kan ha hetat något annat också.

Runt 13.30 gick jag ifrån UNF och hem, för att träffa min pappa.
Det kändes väldigt bra att få se honom igen, att alls
få träffa min familj igen kändes bra. Vi fikade
och pratade, och jag försökte fixa film till datorn.

Sen var det dags att åka. Jag åkte med tåget 16.45 från Sandviken
och var framme i Göteborg ca 21.00

Bra helg i allmänhet, vissa delar bättre än andra.

Det var skönt att komma hem iallafall.

Slippa saknaden hit.

Bilder från lördag och söndag:

.

.

.

.

                                                   

Idag är en något bättre dag för mig och mitt psyke, men samtidigt en något jobbig dag.
Jag fick reda på att min scout- och praktikledare Per har dött i veckan. Det tog hårdare än vad jag trodde.
Så all kärlek för dagen går till hans fru Eva och deras familj. <3


Sen har resterande dag gått bra. Vi har haft kommunikation med Björn, och vi har kollat på film. Efter lunchen hade vi 'projekt i verkligheten' - Som för våran grupp betyder att planera discon. Det gick jättebra idag, vi kom långt i våran planering.


Nu är klockan halv tre, och jag ska börja fixa inför halloween ikväll. Jag lovade mamma att uppdatera mycket och med bilder. Så jag börjar väl enkelt!

Det har även börjat förberedas i korridorer och trappor, lite läskig känsla faktiskt.

Onsdag, Igen.

Jag har utvecklat en rädsla och en oro,

och en stor, nej enorm, nervositet inför onsdagar.

Onsdagar betyder lektion med den absolut okänsligaste

läraren som jag har mött, Lektioner fyllda av enbart

det som jag har allra svårast för, och det sker under

tvång och om och om igen. och igen. och igen..

Idag blev jag tvungen att sitta på en stol framför alla

andra i klassen, Med alla strålkastare och allt fokus på mig.

Bara det satte mig i en situation av delvis ångest.

När jag var tvungen att läsa upp min nyhetsartikel för klassen,

insåg jag att många i klassen såg på mig hur mycket jag

verkligen hatade att sitta där. Hur obekväm situationen var..

När jag läst klart min nyhetsartikel under tvång, kom läraren

fram till mig, satte sig på huk och sa "Bra, men inte tillräckligt"

Jag fick läsa om hela artikeln igen. Det blev värre och värre.

När jag hade läst den andra gången var jag nära att bryta ihop.

Då kommer hon fram till mig igen, sätter sig på huk..

och säger "Den här delen var hur bra som helst, men inte den här.

Läs om den första delen. Igen".

När jag i nästan tårar läst upp den sista delen sa hon något,

om att det var bra så. Med en ton i rösten som sa "Det får väl duga

för bättre än sådär kan du verkligen inte".

Jag flydde. I tårar.

Att gråta inför folk, det kan jag inte.

Jag har aldrig sett dörren flyga upp så fort,

och jag har nog aldrig tagit ett sådant skutt ner

för trappan, och gått så fort från klassrummet till

ingången till slottet.

Patetiska lilla jag bryter ihop i Flisans famn, som

sprungit efter mig när jag försvann. Hon tog mig i handen

och fick mig att följa med upp på mitt rum.

Hon satte mig på sängen och satte sig bredvid.

Jag blev struken över håret och bara grät.

När jag slutat gråta som värst, gick Lovisa tillbaka

till lektionen.

Jag sitter fortfarande i min säng och gråter,

jag klarar inte av att gå tillbaka till lektionen..

Jag klarar inte av att sluta gråta, eller ens försöka..

Varför är jag så patetisk och varför klarar jag inte

en sådan 'simpel' sak som att läsa från ett papper,

inför människor som hör mig prata varje dag?

Jag vill i panik ringa till mamma och gråta,

och jag vill i panik ringa till tryggheten och gråta..

Men min telefon ligger kvar i klassrummet, och jag

vågar inte gå tillbaka - Inte med henne kvar..

Är jag verkligen så dålig på det, att jag inte kan läsa bra?

Klassas det som att vara dålig på att läsa, när jag bara inte vill?

Tiden har stannat, och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till..

Hinner jag helas på en vecka, tills jag behöver se henne igen?

- tills jag behöver diskutera vad som hände idag..

Jag går och lägger mig med alla mina gosedjur, då det är allt

jag har just nu. 'Once upon a time' får försöka hela min dag..

Godnatt.

Min tolfte eller trettonde söndag på slottet.

Jag kan inte riktigt räkna så bra, men jag tror det är 13.

Bloggar från datorn, ett inte så vanligt fenomen eftersom

jag knappt vant mig vid att jag har en dator igen.

Det känns dock otroligt bra att jag slipper sitta och

trycka på telefonens inte så stora display och skriva..

Dessvärre valde jag datorn för att jag inte kan använda

min högra tumme för tillfället.. Råkade sätta tummen rakt över

plattången och brände mig ganska fint.. Det gör ont.

Det känns som att dagen inte har erbjudit så värst mycket,

men jag tror det är för att jag inte håller så stor koll på vad

som har hänt idag, och vad av allt som hände igår eller i förrigår..

Men jag klev upp och åt frukost iallafall, runt tiotiden.

Jag blandade ny oboy i min glasflaska, bästa påhittet jag fått

hittills. Häll lite mjölk i en glasflaska (gärna Choko-flaska från TGR).

Häll sedan i oboy försiktigt, trixigare än man tror!
Häll sedan på mer mjölk, sätt på korken och skaka. POFF

Egen chokladmjölk på flaska. Och eftersom det är glas, så bli den

riktigt kall, riktigt fort! Till det åt jag två mackor. Bästa frukosten

som kan ätas under en helg.

Jag pysslade ihop ett till julkort, som jag tror att jag glömde fota.

Det blev iallafall randigt med en typ tomte-gumma på..

Runt femtiden tröttnade jag på att sitta ensam, och gick därför

in till Pontus och Victor. Jag knackade som vanligt inte, förstår inte

varför dom inte slängt ut mig hittills, när jag kommer dit utan deras vilja..

Men dom har än så länge inte klagat alls, Tror grabbarna behöver lite sällskap

då och då, för att få lite glädje i tillvaron som annars innehåller dator och spel.

Jag tjatade med Elin och Victor in till Göteborg, och fick även med mig Lovisa.

När vi hade ätit på Subway, gick vi och handlade på konsum åt Mevelyn.

När vi var klara där och hade gått därifrån, gick vi in mot göteborg istället

för til busshållsplatsen. Då fick vi den briljanta idéen om att åka på en

liten spårvagnssafari. Sagt och gjort, vi hoppade på första spårvagnen som kom.

Vi åkte mot Angered, och hamnade runt gamlestadstorget, kan det ha hetat.

Men precis som Victor sa, Det hade varit roligare om vi åkt tidigare på dagen

när man faktiskt hade sett något utanför - annat än mörker.

Men det var otroligt trevligt. Jag hade kul.

Dels så var det skönt att få komma utanför slottet, och bortanför

brunnsparken. Det känns som om det var en evighet sen jag lämnade

området och passerade grindarna.. Känner mig på tok för instängd

vissa dagar och stunder..

Vi var även in på ICA FOCUS en sväng. Det är ett helt galet stort ICA

som har så mycket mycket mycket saker att det knappt går att beskriva.
Elin och Victor hittade massa olika saker dom skulle handla,

Jag och Lovisa sprang mest bara runt och tittade på konstiga produkter.

Vi letade efter hallon-lakritsGlögg, men fann inget..

Under kvällen/natten har jag försökt fixa inför torsdagens halloweenfest.

Provade min hårfärgsspray, det visade sig att den var helt värdelös.

Mitt hår blev långt ifrån vitt av den vita färgen, och mitt krus fastnade inte.

Valde istället att tvinna upp en gammal syntetdread som jag tog med mig

från Sandviken när jag var där. Ångade den i Pontus vattenkokare, som han

har glömt här tillsammans med alla sina andra saker.

Krusade den, och försökte locka den, men det gick såklart inte alls

som jag ville.. Dessutom brände jag mig ju på tången. Inte okej.

Bestämde mig ändå att det fasiken fick duga som det blev.

Jag kanske inte får håret så bra som jag vill ha det på torsdag,

men jag kan inte göra så mycket mer åt det hela..

Resultatet får ni se då, om det nu blir något resultat..

Nu är det dags för mig att sova, klockan är 00:57..

Det känns väldigt oansvarsfullt att vara vaken såhär sent,

Men det är svårt att sova om jag inte ens är trött.

Godnatt.

_               

Victors fot i ansiktet..
    

"Spela vår låt nu, ta mig med storm
Kan vi inte dansa som förr, hela natten lång
Bli nu ett med mig darling
Jag vet att vi kan
Men sen vill jag hålla din hand."

Stiftelsen - Vart jag än går



Jag har kopplat in dom blå hörlurarna i telefonen, och tryckt play på min absoluta favoritlista på spotify.
"Here I am, still tangled up in you".
Jag har saknat att somna till låtar som 'The story' och 'Tangled up in you'.


Jag har fortfarande en fruktansvärt dålig lördag, det var nog inte meningen att jag skulle kliva upp imorse. Borde inte blogga heller.


Just ikväll är en sådan kväll jag skulle behöva det där romantiska i livet. Rosor, höra hur vacker någon tycker att jag är, och kanske alla sådana stunder som nattresa i bil till Stockholm eller gunga och titta på stjärnorna. Saknar.

Godnatt, till Bruno Mars och
"Just the way you are", låten som
fick mig på fall som aldrig förr.

Mitt hem just nu, består av mitt rum.
Även om jag går ut, känns det som ett helt annat ställe, där ingen vet att jag existerar.

Mitt liv just nu går ut på att försöka att inte längta tillbaka till Sandviken, samt försöka få tag på någon alls som kanske skulle vilja umgås lite. Men här finns ingen, och hemma skulle det nog inte finnas någon heller.



Jag har knåpat ihop 5 eller 6 stycken julkort igår kväll och idag, mer än så har jag nog inte åstadkommit under helgen.
Jag har inte ätit sedan frukosten imorse vid nio-tiotiden och jag har ingen mat och ingen går att nå när det gäller att handla eller åka och äta..


Ensammast i världen, inte ens på telefon finns det någon. Brev har jag skrivit många, har fått 1 svar av säkert 10..
Jag ska nog bara ligga kvar här på min säng och hoppas att jag får någon briljant idé om Världsherravälde eller hitta någon bra film som jag vill se..

Herregud. 80 dagar sedan flytten.

Det känns som att jag har varit här i en evighet,

men hur kan det redan ha gått 80 dagar sedan jag flyttade?

Idag har varit en obeskrivligt lång dag skolmässigt.
Eller föreläsningsmässigt, kanske det heter just idag..

Jag vaknade kvart i sju imorse, för att larmet ringde då.

Sen vaknade jag igen kvart över sju, och bestämde mig för att kliva upp.

Halv åtta kliver jag upp och går till frukosten. Bara den långa processen

var verkligen inte rolig för fem öre. Inte ens att platta håret kändes bra.

08.01 tog klassen GRÖN express-buss mot Göteborg, och vandrade till

Göteborgs Stadsmuseum för en hel dags föreläsningar i processen

'De glömda barnen'. Det var fem olika föreläsare på plats, vissa var

bättre än de andra, och vissa var sjukt mycket sämre än de andra.

Den första föreläsaren var våran homie Andreas 'Andy' Ljungman,

Fältkonsulent för UNF här i Göteborg. Han var ganska bra, men jag

tror inte att jag fastnade så mycket i det han sa, då han pratade om

vad UNF är och gör, och hur föreningen UNF Straight Edge fungerar.

Eftersom vi redan fått lära oss allt och lite till om det, så blev

föreläsningen inte riktigt riktad mot oss som projektbildare. Men

han var duktig på att prata.

Föreläsare nummer två var en kvinna från Junis, som jag inte

uppfattade namnet på. Hon pratade om den nya kampanjen

Fritt fram, men jag förstod faktiskt inte så mycket i vad hon

ville förmedla med sin föreläsning. Hon pratade oerhört mycket

statistik, och det var mycket siffror, tappade bort mig rätt fort.

Föreläsare nummer tre, var min absoluta favorit, kanske genom tiderna.

Det var Susanna Alakoski, Författare till böcker som Svinalängorna och

Hoppas du trivs bra i fängelset. Dels så gillar jag både boken svinalängorna,

och filmatiseringen av den. Den berör på ett fantastiskt barnperspektiv

och det var precis det Susanna pratade om (delvis).

Hon läste upp bitar ur några av sina böcker, hon läste upp ett brev som

hon hade fått från en av sina läsare och hon berättade mycket ur sitt

och andras perspektiv på alkoholmissbruk och livet i allmänhet.

Hon var mycket intressant att lyssna på, och hon var otroligt bra på

att säga det hon ville ha sagt, just för att VI skulle få lyssna och höra.

Hon sa även ett bra citat som jag föll för, just för tanken som låg bakom.

Susanna berättade att filmen Svinalängorna hade visats för massor av

paparazzi-fotografer någonstans i världen. Under filmen hade var och en

av fotograferna storbölat, och hon sa att det var en sådan skön känsla.

och så sa hon "Om så många paparazzifotografer kan storböla så gav

det mig hopp. Då kanske en sverigedemokrat också kan det."

- Jag tyckte det var ett vackert citat, med en fin tanke bakom det.

Många tyckte inte det, men jag gillade det. och gillar det fortfarande.

Hon pratade även om skam och upprättelse, och att våga.

Ett till citat från Susanna; "Att vara psykisk sjuk är som att

bryta benet. Det går att fixa!"

Jag saknade plötsligt min Lisa, min vackra starka Lisa som har

klarat så många hinder på vägen, är numera boende i egen lägenhet

och fixade en hel dag på Ullared. Imponerad kramis.

Lunchen spenderades med Pontus och Amanda på Burgerking.

Vi gick sedan runt och handlade lite, Provade glasögon och

skapade världsfred i några sekunder. Kändes fantastiskt.

Föreläsarna efter lunchen gillade jag inte, inte någon av dom.

Först var det en norsk kvinna, och henne gillade jag inte för att

jag verkligen inte förstod hennes norska. Men några saker kunde

jag nästan förstå, och fick resten av dom delarna översatta åt mig.

Bland annat ett litet brev från en tjej vars mamma var missbrukare.

I brevet stod dom saker som denna tjej ville att föreläsaren skulle

hjälpa hennes mamma med. Föreläsaren är psykolog i Norge.

Här är några av dom åtta? saker flickan ville ha hjälp med..

"Lär mamma att diska och städa."

"Lär mamma att ta hänsyn till oss barn, och inte spela så hög

musik på nätterna så min lillebror som är bebis kan sova"

"Lär mamma att låsa dörren till mitt rum när det är fest,

så hennes män inte kommer in och rör vid mig längre"

"Lär mamma att laga mat, men inte varje dag för jag vill

inte bli bortskämd"

En del av mig grät inombords när dom punkterna lästes upp.

Hur kan man låta ett barn fara så illa, och inte bry sig? Upprörd.

Den femte föreläsaren var totalt dålig.

Han kom från socialstyrelsen.

Det enda han pratade om var paragrafer, statistik, siffror och några

fler paragrafer och lite lagstiftningar. Tragiskt.

När en kvinna i publiken ställer frågan "I den nya lagstiftningen,

får socialen då blanda in andra anhöriga än vårdnadshavare? Så

som skolan, mor- och farföräldrar?"

Föreläsaren svarar: "Det kan jag inte svara på. Det står i förtexten,

och jag tog bara med mig lagtexten, Jag vet inte".

Och då känner jag lite spontant, Att om någon jobbar inom socialstyrelsen

och inte ens kan en så pass viktig del av den nya lagen gällande

utredningar av utsatta barn.. Vad gör man då på en föreläsning

om just, utsatta barn? .. Tåls att tänka på..

Efter föreläsningen går jag, Elin och Denise för att shoppa lite

oviktiga och viktiga prylar inför delvis halloweenfest/höstfesten

som arrangeras nästa vecka. Jag köpte puder, känner dock såhär

i efterhand att det var ett dåligt köp.. Jag tycker synd om min

ekonomi, även fast jag har över 1000kr. Men jag ska ju bara köpa

mat resten av månaden, så jag borde definitivt överleva :)

Jag provade även hela min utstyrsel till halloween, utom håruppsättningen.

Det blev kanonbra, och jag blev rätt snygg faktiskt. Jippie.

Utöver det så suger min kväll. Allt är bajs.

Jag känner mig sjukt ensam, Delvis för att Elin och Victor

snuttar och gullar konstant, och det är ganska jobbigt att bo med,

då Victor verkar ha flyttat in i Elins del av rummet.

Jag är bara allmänt less på att vara tillbaka här, när livet

i sandviken känns som en verkligare verklighet på något sätt..

Jag saknar den närhet jag har haft tidigare vecka, och jag

saknar allt.. jag bara saknar allt.

Skulle gått och lagt mig för två timmar sen, men jag kan

inte sova, jag blir bara frustrerad av att vara ensam.

Victor snarkar jättehögt, Elin gör konstiga ljud och

det går någon på vinden fram och tillbaka..

Jag behöver en fritidsaktivitet, kanske borde börja sporta?

Nej.. Dumma idéer kommer av för lite sömn.

Godnatt dag åttio.