Nästan sextio dagar sedan jag flyttade hemifrån för andra gången.

Det känns väldigt konstigt, och jag börjar komma in i en sådan

där period igen, när jag bara vill ge upp allting och åka tillbaka

till Sandviken, Akvariet, Familjen.. 

När jag konstant funderar på om det egentligen är värt

något alls att fortsätta plugga, om det leder någon vart.

Om det gör någon jävla skillnad alls, förutom att jag för varje

dag som går känner större saknad efter alla dom som 

finns närmast hjärtat, och allt större ångest över att

vara kvar. Självklart blir det inte lättare för att jag åter igen,

trots att jag är 20 år måste stå ut med särbehandling

helt utan vettig anledning. Min enda trygga vuxna på denna plats

är inte längre min handledare, och jag träffar honom väldigt sällan.

Kära Björn, Vi borde säga dumma saker till varandra oftare.

Lovade mig själv och andra att börja blogga ordentligt igen,

men när jag väl finner tiden så finns det ingen ro eller ork

till att försöka skriva saker som har hänt, kommer hända

eller bara sånt som känns för stunden. Jag borde inte ens

blogga just Nu heller, för klockan är fem i tolv och jag är helt

slutkörd efter dagen. Jag har en läxa att skicka in som jag hade glömt,

På fredag har jag både bokseminarie och ska hålla egen lektion,

och det är uppgifter hit och dit som ska göras hela tiden..

Inte kan jag lägga upp nya bra bilder heller, eftersom min

beloved D60 är stendöd och kan inte lagas. Så i väntan på bättre

tider och mer pengar, så får inläggen bli bildlösa eller 

iphonekvalité. Men det känns inte som att det spelar någon större

roll för varken mig eller dig, om någon ens läser.

Det mest produktiva jag har gjort ikväll är att jag har stickat

en vante till Robin. Igår stickade jag En vante åt mig själv.

Båda är tumlösa med ett hål på toppen av vanten. JAg kanske

borde ha lärt mig hur man gör innan jag började, men jag bryr

mig verkligen inte. Jag får sätta min ångest i arbete,

kanske är det det viktigaste. 

Insåg precis att det var en vecka sedan jag skrev sist.

Trots att jag har hårdträning på tisdagar, är dt dom kvällarna

jag har som mest energi. Det får mig att sakna dansen extremt

mycket. Har inte självdiciplinen att köra igång hög musik och

träna som en dåre helt ensam, helt utan anledning. Inte ens

VSFS peppar mig längre till att bli vältränad. 

Den mörka hösten har slagit till igen, trots att det är så soligt

och varmt att jag kan gå utan tjocktröja här (Hur mår Sandviken?)

Ritade iallafall massa på kreativ verkstad idag. 

Jag fick massa beröm för mina teckningar och så, Det peppade

upp mig ganska rejält. Jag har verkligen underbara människor

runt omkring mig, det har jag. Workouten var lika kul som

den alltid är, 1,5 timme av svett och plågsamma miner.

Önskar att jag hade det fler dagar i veckan. 

Sen 17tiden har jag haft Sebbe på besök, vilket har varit

fantastiskt. Skönt med sällskap, och någon att prata med.

Vi har fixat video till hans blogg, sovit lite och kollat på

två filmer. Väldigt skön tisdag. Skippat alla måsten och bara..

Bara fått vara. Något som verkligen behövs i min vardag..

Tystnaden är för en gångs skull total,

och jag behöver sova. Trots att jag ligger vaken

minst en timme efter jag gått och lagt mig, Varje natt..

Så kommer jag ändå inte lyckas somna på ett tag..

Godnatt och sov gott.

Får vara nöjd över fotoväggen som blivit vid min säng.

Kan ha er med mig varje dag och varje natt ♥