Det är så sjukt verkligen.

Nu ligger jag på sängen i mitt nya rum på slottet.

Väggarna är vita med rosabruna rosetter målade längs väggarna.

Två jättefina skrivbord med byrå och jag trivs.

Jag trivs redan jättebra i rummet, och ändå är inte MIN

del av inredningen uppe än. Jag satte visserligen upp en

av mina tavlor på den helvita, tomma väggen. Den såg ensam ut.

Resan från Linköping har gått jättebra verkligen.

Eller ja, resan över huvudtaget! Mamma körde hela vägen från

Sandviken till Linköping :) Stolt över henne som inte gillar att köra

men gör det ändå, och så pass långt.

Geocachade en del på vägen också.

Jag har spenderat hela kvällen tillsammans med tre av

mina närmaste vänner från förra året, Robin, Pontus och Joakim,

samt en ny vän som heter Celicia. Jättetrevligt.

Det är ensamt dock. Väldigt ensamt. 

Jag lyssnar visserligen på musik, men det känns att

ingen av mina nära och kära, är så speciellt nära.

.

.

.

Rubrikerna byter nu tillbaka till att räkna dagar,

det känns faktiskt så mycket bättre då. 

Jag börjar åter igen om på dag ett, även om det inte är

min första dag i Mölnlycke och på Wendelsberg.

Men det är första dagen för den här gången.

Jag är jättenervös inför imorgon faktiskt. 

Många nya männisor, och en helt ny klass och utbildning.

Jag har ännu inte träffat en enda som ska gå samhället,

vilket känns lite sådär. Men det ska nog gå bra.

Jag är ju bra, så då borde det gå bra också.

.

.

Jag  vet knappt vad jag ska skriva faktiskt.. 

Jag har det bra än så länge. Tänkte uppdatera med

bilder när jag har fått ordning på allting och sådär.

Sitter och äter en persika som kvällsmat.

Jag ska plocka lite mer innan det är dags att sova,

jag kommer nog få svårt med det inatt, så då kan jag lika gärna

göra något vettigt sålänge. Plantera mina små växter kanske,

eller fixa saften. Kanske diska från saftkalaset jag hade tidigare.

Kanske svara på Flisans brev? Får se till att göra något.

Börjar bli rastlös och kanske lite stressad? Varför?

Konstigt är det iallafall. Allt detta är konstigt..

Samma ställe, samma lugn, samma lycka.

Men vart är alla mina vänner? Vart är folket? PB?

.

.

Vill även passa på att tacka för dom två nya presenterna jag fått

idag! Min käre bror och hans sambo gav mig en tp toaster med tillägg

för små våfflor, i disney-tema. Mussehuvuden! :D

och en minecraft-halsduk från Joakim. Tusen tack!

"Här under askan utav sönderbrända

drömmar ska vi bygga någonting större"

Trots att det hör inlägget blev skrivet

under natten mellan den 27:e och 28:e Juli

så vet jag än idag att jag kommer klara mig.

Det kommer inte att vara lätt, det vet jag.

Men jag skriver det här nu för att påminna mig själv DÅ

om att det ordnar sig. Jag kommer från och med idag

(När inlägget publiceras) att bo i mitt slott igen.

Ingen Alex, ingen Ange och inget PB. Jag skriver för att

försäkra mig om att inte glömma. Inte glömma

Winnerbäcks ord högst upp i inlägget. Vi ska bygga någonting större.

Det ska vi. Något mycket större än allt det som nu (28e juli) bara

är askan av dom drömmar jag och andra en gång hade.

En ny start. Igen. Dag ett har börjat.

Om några timmar är jag tillbaka

på mitt slott, i lyckans stad.

Uppdatering kommer.

Natten försvinner fort, trots att bloggen

uppdateras automatiskt. Jag sover nog sött

hos kära storebror. <3