Fredag, Har vid detta tillfälle inte så mycket at skriva.

I övrigt mår jag säkert bra, Har dock feber.

Skolarbetet har gått bra, vi har inte gjort så

speciellt mycket annorlunda denna vecka.

Jag, Ange och Lovisa har kommit igång med vårat projekt

om att göra ett seriehäfte till UNF, men mer än så
får ingen veta än. Så jag kan inte riktigt berätta om det tyvärr.

Det har blivit vår igen. Hoppas att det håller sig
denna gång. Jag vet inte vad mer jag har att skriva..

Jag ska klä på mig färdigt, platta håret och sen

är det dags för lunch. 

.

Efter lunchen börjar kaoset. 

Möte med oss som planerat, samt dom som vill följa med.

Ladda på busskort, ta oss in till Landvetter,

Handla alla ingredienser till den alkoholfria baren.

Träff på Studio 13, starta upp baren, 

Lära ut drinkar och recept osv till våran personal,

Rigga det sista, gå igenom det sista..

18.00 slår vi igång.. 

Känner redan nu hur jag kommer vara död

runt 19, och discot slutar 24. 

PEPP OCH TAGGA OCH HEJA HEJA.

Febern får vänta till imorgon.

Idag är det Torsdag. Imorgon är det fredag.

Imorgon börjar allt ståhej ordentligt med Club Zero,

och på lördag är precis allting med det över. Mycket skönt faktiskt.

.

.

.

På eftermiddagen tog jag och Alex en promenad 

i solen och åt glass. Kan vara det trevligaste jag

gjort på några dagar nu. Dels så var det varmt (läs: inte kallt)

i solen och glassen var god. 

Vi fick en chans att prata om absolut ingenting,

mycket mycket mycket uppskattat, såhär i efterhand.

.

Jag har även tvättat tillsammans med en vän,

men jag blev inte riktigt klar med våran tvätt, så vi ska

tvätta igen på lördag. Jag känner att jag måste ha kläder

till Oslo på söndag... Söndag, herregud.

.

.

Kan inte fatta att det redan är dags, Och om två veckor är

det dags för mig, Elin och Denise att åka till Övik i en vecka.

88 mil bort, Förbi lilla Sandviken och vidare..

En vecka utan slottet, skogen, min älskade.

Det blir iallafall för någonting bra.

Det är bara ca tre månader kvar nu.

Imorgon är det sex månader sedan jag lämnade
lilla Sandviken bakom mig, för ett nytt liv.

Och nytt är det verkligen!

Jag fick ett (begärt) mail från min käre mor idag.

Ett mail som innehöll en text jag skrev för

en massa år sedan, efter en av alla tusen jobbiga

dagar i högstadiet, Jag minns inte vilken klass jag gick i.

Jag tänkte skriva några rader ur den, 

för jag känner att någon gång måste den visas igen.

Jag måste visa för mig själv, hur långt jag har kommit.

Texten är skriven efter en händelse som uppstod
i Murgårdsskolans Aula, under en gästföreläsning

om brandsäkerhet. Alla lärare var på plats, samt ett
stort gäng brandmän i full utrustning. (heja.)

Texten är skriven av mig, vid vad som kan vara
åldern 14-15år, Baserad på verkligheten.

Det här var mitt svar, till den dagens händelse.
Och varje ord, är sanningen.

(Kommande är bara små uttagna delar av den hela texten)

.

.

.

.

.

"En sak som satte sig ganska starkt i hjärnan,

och i hjärtat bortsett från sparkarna, var ordet Hora.

Hora hora hora hora, det var ungefär allt jag hörde
resten av dagen. Hora hora hora hora hora

Det ekar fortfarande."

"STOPPA UPP EN JÄVLA EMOKNIV I FITTAN! säger dom."

"Nån vacker dag ska jag hämnas. Jag längtar tills den dagen
då det bara är mos kvar av era ansikten. Jag skiter i vad som
händer med mig, Jag kommer att sitta och le varje dag,
så länge jag slipper er totalt. Fyfan.
Tror ni att jag skriver det här för uppmärksamheten? Nej.

För det är ingen som uppmärksammar det speciellt ändå."

"..till läraren som satt precis bredvid. Vad fan tänker du med?
Varför vill du inte se?! Du måste ha hört när dom skrek hora
så högt som dom kunde?! VARFÖR I HELVETE reagerar du inte?
Ditt enda svar var 'ta av dig kepsen'."

"Första, andra, tredje.. fjärde sparkarna..
Jag var helt borta, som en närvarande blackout.
Ungefär, jag kunde inte röra på mig. Jag satt helt still."

"Ni kollade på mig med den där blicken.. Jag kommer
aldrig att glömma den. Den sa till mig att allting var
mitt fel, Att jag fick skylla mig själv."

"Mitt förtroende till alla på skolan har försvunnit helt, 

Även till handledarna, Till alla jävla lärare, Till varenda
levande själ som går där. Varför ska jag tillbaka?
Jag skiter i om jag kan 24 (x3+4) - 5..
Jag skiter i om jag vet hur vindkraft påverkar miljön,

eller varför blad är gröna. JAG VILL INTE TILLBAKA.
Mina såkallade vänner, finns inte längre. Känn er som luft."

.

.

.

.

Jag minns fortfarande händelen, som om det var igår.

Men det var nog hela den här texten, som blev början

på den räddning jag skulle skapa för mig själv ett-två år senare.

Min mamma såg den här texten, och agerade.

Jag kan aldrig tacka henne nog, för hur många kopior hon

skrev ut, postade till mina lärare, och vissa sparades i garderoben.

.

.

Jag förstår inte vad jag gör här idag, lycklig.

Jag sitter i ett litet rum, som jag bor i tillsammans med

en kille som är en av dom mest fantastiska människor
som jag har träffat, Har vänner överallt som tar hand om mig
för att dom bryr sig på riktigt, och jag är 60något mil hemifrån,

Och jag är lycklig. Jag sitter, med det jag drömde om då.

Nu är det som vilken dag som helst, men då var det

så långt ifrån en verklighet som jag kunde komma.

Jag har, för inte så länge sedan gått genom Murgårdsskolan

igen, och träffat mina gamla lärare. Jag har inte ännu
vågat möta min rektor, för hans egen skull, men det är
en annan historia. 
Men jag kunde gå i korridorerna, vara i aulan,

utan att känna panikångesten komma krypandes

som alla tidigare år med alla tidigare försök.

.

.

.

.

.

Kanske är detta fel ställe att ta det på, 

men jag har ingen mamma här att krama

och min pojkvän är ute på äventyr med vänner.

Jag inser allt mer, att få människor utanför
skolans väggar visste vad som pågick, trots

att blåmärkena var synliga och min ångest syntes

tydligt för vem som än vilade ögonen på mig.

Mina två+ år av psykisk och fysisk misshandel

ärrade sig fast hårt, men idag står jag på båda benen.

Jag har många att tacka för att jag tog mig hit.

Många, som inte ens har fått en skymt av ett tack,

för att jag inte riktigt har kunnat hantera smärtan

av vad som tidigare har hänt..

.

..

Ni ska få era tack snart, bara ni kan vänta lite till.

Jag måste få göra det här, ordentligt.

VOOOLLLEEEEYBOLLNATTA!

Inatt har det varit volleybollnatta här på Wendelsberg!

Klasserna har gjort lag, och tävlade mot varandra i

att spela volleyboll.

Våran klass körde på UNF-tema i orange-grönt.

Jag stod på läktaren och var hejarklack tillsammans

med Elon och Denise. Vi drog en hel del
UNFpropaganda och hördes nog över hela lokalen.

Det var kul till en början, men sen gick det bara utför.

Många var för fast i att vi måste vinna,
och humöret sjönk så fort vi förlorade första
matchen. Jag fick även en enorm utskällning

av någon jag trodde var en närmare vän än så,

och bestämde mig för att inte visa min ilska dagen efter.

Som sagt, kul till en början. Kunde ha mått bättre efteråt.

En vän, samt min kära tog hand om mig efter mitt fina 

utbrott av panikångest, och jag kunde somna gott

i famnen på världens bästa den natten ~ 

.

.

.

.

.

Sista bilden är stulen från Elon, och fotad av Alex :)

Andra februari. 2013-02-02.

Solen skiner ute, snön är helt borta.

Det är äntligen helg igen,

kvällen går åt till att tvätta kläder.

Min telefon busar med att ringa folk av sig själv,

Och sen inte låta när dom ringer tillbaka.

Men vad gör det om jag får smsa lite med folk
från Sandviken? Lite skönt är det, trots att jag inte 

längtar tillbaka dit, utan trivs fint som jag har det.

Vad som har hänt denna vecka?

Jag har varit ute och fotograferat tillsammans med Elon

i det fina vårvädret, Haft lektioner som har varit bra
och lektioner som har varit dåliga.

Jag har haft ett lågstadiedisco tillsammans med min
projektgrupp bestående av Ange, jag och Ellenore,
Samt Nina som är sjuk. Christoffer och Henrik hoppade på
istället för oss som inte orkar känpa lika hårt (mig).

Jag har mått sjukt dåligt psykist, men försökt fluffa

bort det med närhet och film. Men oftast medans Alex

har varit och spelat så har jag fått dom där få

timmarna med att faktiskt må som jag gör.. 

Kanske ingen som förstår att det tar hårt på mig

att behöva åka fram och tillbaka till akutmottagningar

och vårdcentraler eller att jag behöver må såhär utan

att någon alls kan göra något åt det.

Smärtan minskar, men problemet kvarstår.

Det bästa som har hänt denna vecka är att jag

dels har en fantastisk pojkvän som tar hand om mig

när jag har ont och är sjuk, utan villkor.

Men även att min käraste storasyster kom till mitt

slott på besök med sin lilla familj. 

Det var så underbart att få träffa henne efter två år

av att ha varit utan henne. Det var en stor energikälla

att få leka med henne, och med hennes lilla dotter på

tio månader. Jag saknar bebisskratten som skulle

kunna få vem som helst att smälta. 

Men just nu, för stunden, orkar jag ingenting.

Jag har färgat håret på Lovisa med ett leende,

och jag har kollat på film med Alex.

Men just nu, just precis nu

orkar jag inte med någonting. 

Jag har ont, jag är less på att ha det såhär

och jag vill bara bli frisk. Är det för mycket begärt?

Nu ska jag vänta på pojken, kanske gå iväg och handla

för att göra mat innan det är dags för tvätten..

Slänger upp lite bilder så kanske stämningen blir

lite roligare, än min negativa sida. 

Peace.

Det är onsdag, och jag har en kort dag. 

Vi slutade tidigt, och på så sätt slapp jag den
jobbiga svåra lektionen som dyker upp på 
onsdagarnas schema. Ingen pedagogik idag.

Förra veckans lektion tror jag det var, gick bra.
Den var på gränsen till kul till och med.
Hon ser på mig på ett annat sätt nu, Kanske har
någon pratat med henne. Kanske har insett själv.

Kanske har jag bara gjort min poäng, i att
jag inte klarar saker som "vanliga" elever gör.

Icke dysfunktionella elever kanske det heter..

Vi kollade på de två sista avsnitten av Kysst av spriten.
En serie om alkohol och missbruk, och beroende.

Vi diskuterade avsnitten efteråt och vi pratade om
saker runtikring ämnet. Det var faktiskt väldigt
givande, vilket jag inte brukar tycka att det alltid är.

Under lunchen sov jag en stund, var otroligt tött, 
trots att jag sovit bra under natten. 

Klev upp och gick till lektionen i tid, duktigt av mig.
Vi skulle köra ett sista ryck för vit jul, och fixa
dom resterande namnen för ställningstagande.
Dom som inte ville gå ut, hjälpte till att städa vårat
klassrum inför julen. Jag hjälpte till att städa, eftersom
jag personligen tycker att jag är sjukt dålig på
att jobba med namninsamling osv. 
Jag kanske inte är så duktig på att städa heller,
men det ger iallafall ett procentuellt bättre utfört
arbete. Klassrummet blev mycket vackert. 

Eftersom Alex slutade sent som varje onsdag, 
så spenderade jag tiden med att måla naglarna.
Han åkte även iväg med Victor till Göteborg, och
det gav mig ännu mer ensamtid, och tid med Elin.

Jag valde att packa, städa, raka benen och kolla på
en svensk film, Simon och ekarna. Äntligen fick jag
chansen att kolla på den, och den var bättre än
vad jag trodde att den skulle vara. Kanske är det för
att jag inte förväntar mig så mycket av svenska filmer,
och jag brukar sällan vilja se en svensk film.

Men just denna var det något visst med.. Kanske är det
för att Bill Skarsgård är med. I dont know..

Jag tog mig även tid till att träna medan
grabbarna var borta. Firade genom att äta några
ostkrokar.. Jag har aldrig blivit misstänkt för att vara
den smartaste eller klokaste personen i världen.

Senare under kvällen kommer Sara förbi, en tjej i klassen,
och vill ha lite filmer på sin dator inför hennes flygresa.
Självklart skulle hon få det. Så vi satt i mitt rum rätt länge
och pratade och förde över filmer och skrattade.
Hon är en underbar person rakt igenom, och jag är glad
över att jag har lärt känna henne bättre med tiden.

Efter ett tag kom Ange in och ville visa oss något i hennes
rum. Det var en STOR borgmästargris gjord av pepparkaka!
Blev otroligt imponerad, den var riktigt häftig.
Hon gav den till vår klasskamrat Sylvia, som flyttar tillbaka
till Tyskland efter jullovet - vilket känns hemskt!
Tycker verkligen om att ha henne i klassen, henne som person..

När jag och Sara skulle tillbaka till mitt rum så
slänger hon up mig på sin rygg, springer fort genom
korridorerna och skriker "ÖPPNA DÖRREN ÖPPNA DÖRREN"
åt mig så vi inte smäller rätt in i alla dörrar.

Det var riktigt riktigt kul! Vi gjorde likadant senare,
helt sjukt hur fort det går när man springer genom
dom korridorerna. Det var riktigt riktigt kul.

När Alex och Victor kom tillbaka från Göteborg, så
berättar Alex att han har köpt en julklapp åt mig.
Blev väldigt förvånad, och obeskrivligt nyfiken. 
Han orkade inte slå in det, så jag fick det inlindat i
påsen som det låg i. Personlig touch sådär.. :)

Jag fick massa fula vykort från Göteborg. 
Ingen kanske inte kan tro att någon blir glad över det,
Men jag blev väldigt glad. Det är verkligen något
jag vill ha och uppskattar. Fula vykort är verkligen
helt fantastiskt!! Och fula vykort hittade han.
Satan vad fula vykort det finns alltså.. Obeskrivligt.

Efter våran tvätt-konversation häromdagen,
om det var jag eller han som hade snyggast strumpor, 

så kom vi fram till att det var han som hade det.
För jag hade inga strumpor med roliga mönster på.

Så då hade den söta dumfan köpt strumpor med
fulbyxor-mönster på åt mig, Så jag iallafall kunde 
känna mig lite vacker om fötterna. 
Det var även ett par randiga med i förpackningen.
Personliga julklappar är verkligen underbara.

Satte genast på mig dom randiga strumporna
och packade ner det andra paret till Sandviken.

Tack Alex, om du nu läser.

Rubrikerna börjar bli lite väl långa nu,
och dagarna blir allt fler och fler. 

Det har varit en väldigt lång dag, men det
har varit en effektiv dag från start till slut.
09.00 åker Björn, Jag, Peppi (pepparkaksgubben),
Elin, Victor och Maria till Nordstan för att
ställa iordning vårat bord inför kampanjen
Vit Jul. Våran plan var att få ihop 650st 
ställningstaganden på Nordstan, Och det gick faktiskt
väldigt bra. Slutresultatet för dage blev 582.
Det fanns glögg i två olika sorter, Hemgjorda
och köpta pepparkakor, Ansiktsmålning och
väldigt glada och trevliga Projektbildare på plats.
Jag slutade 14.00, och då gick jag och Elin
runt lite i väntan på Victor - Och sen åkte vi hem.

Lyckades även shoppa under min rast mellan 10
och 11. Det blev en BH med matchande trosor,
En tshirt och en tjocktröja. Allt lyckades bli
i grön-blått. Det var inte riktigt meningen, men
det var snyggt. 

Vi gick även rakt in i kaoset med alla dessa ungdomar
och poliser i bråk med hela instagram-grejen..
Det var galet många polisbilar på plats, Ridande poliser
samt en polishelikopter. Och satan vad ungdomar.
Det var sjukt. Men det försvann lika fort som

vi upptäckte det. Läskigt, men rätt häftigt.

Mellan 16 och 22 någon gång så tvättade jag.
konstant. Alla mina kläder tvättades.
Helt sjukt hur mycket kläder jag har verkligen.
Under tvättiden kollade jag även på Big Fish.
Jag har sett den förut men för rätt länge sedan.
Jag uppskattade filmen väldigt mycket mer nu
än vad jag gjorde förra gången, Och den är
riktigt fin. 

Efter tvätten var det direkt till sömnen och
drömmarnas värld. Sliten och trött.

Sista måndagen i skolan för detta år.

Sista måndagsrundan denna termin.

Den blev inte som vanligt, Vi gjorde den
med en liten twist inför jullovet.

Istället för det vanliga vi brukar ha
Veckans botten och veckans höjdare..
Så fick vi berätta vad vi allra mest önskade oss
inför jullovet, något som vi längtade efter eller
hoppades på. Det blev en tung och sorgsen känsla
i klassrummet, och i mig. Det märktes att
det började ta slut nu, Att snart slutar vi för 14 dagar.

Jag kan dock inte berätta vad jag önskade mig,
För jag har någon gång hört att om man
berättar sin önskan, så kommer den inte att slå in.

Efter våran runda pratade vi om boken som vi
precis har läst ut, "Oktober i fattigsverige" skriven av
Susanna Alakoski. Jag kan fortfarande inte riktigt
avgöra vad jag tycker om den i helhet, Men kanske
är det lite på samma sätt jag skulle skriva en bok
om jag väl fick för mig att göra det, Och det känns som
att den tanken gör att jag uppskattar den lite mer.
Delar av boken gör mig mer berörd än andra,
och ja.. Den är väl kanske helt okej ändå.

Måndagkvällen bjöd på en UNF-kväll. Precis som
en måndag ska vara! Det var ett uppstartsmöte för
den nya föreningen UNF Wendelsberg. Vi spelade massa
olika tv-spel och hade riktigt riktigt kul. Det var
många från klassen där, plus Alex och Christoffer som
kom dit som nya UNFare. Det kom tyvärr inga utifrån
trots att vi hade peppat flera skolor, Men det var
kanske lika bra. Vi spårade kanske lite väl mycket..
Men riktigt kul hade jag iallafall! 
Det märktes att jag saknat UNF, och UNF Wendelsberg
kan nog bli riktigt fantastiskt det kommande året!!

Kvällen avslutades med att kolla klart på
filmen från igår, Law abiding citizen. Mycket bra film!!

Skön måndag.