I ett rum där allt som lyser är en datorskärm,

där sitter jag med tonerna av Lars Winnerbäck

och känner mig inte alls som mig själv.

.

.

.

Vad är det som krånglar med mig nu? varför?

Redovisningen jag gjorde så akut i fredags

blev en succé enligt dom jag har frågat,

och dagens skolarbete har gått helt felfritt.

..

.

.

.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, nu när
jag äntligen har tagit mig datorn till att skriva.

Ingenting känns viktigt eller meningsfullt,

Förutom att precis allting är bra.

Jag ska även försöka boka biljett till sommarens,

och livets första festival när pengarna rullar in.

Getaway i Gävle. Det ska bli spännande faktiskt.

Jag har trots allt, gjort allting skitbra sedan Oslo-resan.

Kanske är jag bara stressad, nervös inför dom 82 dagar
som är kvar. Jag har varit i stan med Victor idag, 

och jag har blivit medbjuden till filmkväll i vardagsrummet

ikväll. Ändå är jag inte mig själv, utan känns helt förstörd.

.

.

Kanske behöver jag en promenad bara.

Jag vet inte vad jag behöver egentligen.

Jag vill ha en kram..

.

.

200 och två dagar sedan jag flyttade hit.

Hur kan dagarna ha gått så fort?

Jag vill inte tillbaka.